Om man frågar sin omgivning hur läder luktar då vet alla att läder har en speciell och angenäm doft. Om man frågar efter ett exempel som luktar läder, är det ingen som har det.

Tidigare garvades läder på ett annat sätt. Vegetabilisk garvning var det vanligaste. De använda garv- och återfettningsmedel som användes gav lädret en speciell doft. Nuförtiden garvas de flesta läder till bilar, möbler och kläder med kromsalter. Dessa lämnar nästan ingen lukt efter sig. Lädret har bara kvar en svag egen doft. En del av de ämnen som förr tillsattes
för att ge läderdoft är t o m förbjudna idag!

En del läder i väskor, bälten och jackor har en stark oangenäm doft. Dessa kan uppträda när fiskoljor eller urin använts vid framställningen. Detta bör man vara uppmärksam på. Denna lukt brukar mest finnas hos billigare lädervaror. Tyvärr försvinner inte denna lukt så lätt. Det är bättre att inte köpa dessa varor.

En del vårdmedel för läder har en genomträngande egen lukt. Efter att man använt dessa vill man med en gång tvätta händerna. Skokräm luktar ofta på detta sätt. Lukter är oangenäma och tekniskt sett onödiga. Andra vårdmedel luktar starkt av lösningsmedel, detta ska förstärka rengöringseffekten och göra det onödigt att använda en lädertvål. Dessa lösningsmedel har den egenskapen att de angriper lädrets yta. Det skyddande skiktet löses då upp. Vårdmedel som innehåller lösningsmedel ska man helst inte använda. Rengöringsmedel och vårdmedel ska alltid komma i varsin flaska/förpackning. Man kan inte både ta bort fet smuts och samtidigt återfetta ett läder på samma gång. Vårdmedel som hävdar detta bör inte användas.